Efter 1,5 h:s nattsömn på planet var jag tillbaka i Paris, trött som fan. Hadde små pengaproblem efter alla flygen på sista tiden.
Jag har faktiskt missat 3 flyg på de senaste 10 dagarna och bokat ett till fel dag.
I'M AN IDIOT.
Jag tröstar mig med att det har varit de 10 bästa dagarna i mitt liv. :D
Så jag bestämde mig åka på pummen med tåget från flygfältet till RER-linjen. När jag kom fram märkte jag att hoppsan svejsan, jag hadde ju lämnat allt, dvs passet, korten, båda telefonerna, pengarna, nycklarna och solglasen PÅ FLYGET. Wayyy to gooo!!! :D
Jag var ren typ sist på platformen efter letandet efter korten så det var int så lätt mera att slinka ut med nån annan. Så jag gjorde ett misslyckat försök att springa igenom tågporten, vakten kom såklart, så måste jag förklara :D
"Yeahh actually I'm going back to the airport, i left my phone and my cards there." Efter en lång pratstund med nån som inte kunde engelska följde de mig till slut till tåget tillbaka.
Så hittades sakerna, jag skulle få dem om 5 minuter. Jag vaknade om 40 minuter. Så skickades jag till ett annat ställe vart de skulle hämta grejerna, var det var en jävligt lång kö. Tydligen såg jag så hjälplös ut så en man hjälpte mig komma förbi kön till slut :D
NOT THE BEST DAY OF MY LIFE.
Så hadde jag plötsligt den bästa metroresan in my life!!!
Först va det en kille som kasta sig mellan metrodörrarna och dro upp dom för mej, sku annors ha missat metron! Det har hänt en gång förr, då också en mörkhyad. Så najs, han ville int ens tala efteråt, ha nummer etc, han ville bara vara snäll. Ahhh!
I nästa metro va de en galning. Men en så HÄRLIG galning!!! Han sprang runt metron och spridde leenden!!! Han stank som om han int hadde duschat på några veckor, men han log från öra till öra och bar på en gigantisk megafon. Han skrek nåt på franska, förstod bara "sonrie". Så kom han till mig, efter "non parle francais" fortsatte han på perfekt engelska:
-I am the ambassador of happiness. Let me see that cute little pretty smile you have! Look there! (mot killen som stat imot) That is a gentleman smile! Yesyes!
Så fortsatte han springa runt med sitt glädjerop. Ibland tog han sin gigantiska megafon och skrek i den: "SONRIE SONRIE". Till slut log hela metron. AHH va jag blev glad!!! :D
Om jag nånsin blir galen vill jag bli som han!!! <3 :)
Jag hadde inte missat nåt, eftersom jag bara sku ha haft EN ENDA CASTING i Paris. PERFEKT!!!!!!!